Så var det att jag for till fjälls en vecka för lite utförsåkning. Målet denna gång var Ramundberget, ett trevligt område med rolig åkning. Första gången till fjälls som vegetarian. Hur skulle det gå, skulle det gå att äta på restaurangerna i backen? Kort svar: ja. Långt svar följer.

Första skiddagen var en söndag, något blåsig och disig, men härlig skidåkning. När det var dags för lunch bestämde vi oss för restaurang 1000-lappen som ligger en bit upp i backarna. En trevlig lokal och som jag mindes från tidigare resa skulle ha ett bra utbud. Men ack nej. Eller ack jo, om man inte ännu tagit sitt förnuft till fånga. På menyn fanns det för mig endast ett val (av ca 15): pasta med svampsås. Kantareller är sällan fel och maten smakade utmärkt men det var bara att konstatera att fler besök skulle det nog inte bli då jag önskar variation på maten.

Måndagen spenderade vi i Tänndalen. Bortsett från mycket hård vind var åkningen givande men avslutades tidigt just på grund av blåsten. Lunchen intogs på Wärdshuset Forbonden och de trumfade med två vegetariska rätter, på menyn. Grönsaksburgare eller lasagne. Burgare tyckte jag lät bra, inte minst på grund av pommes, och beställde gladeligen det. Vilket jag fick först efter en koll med köket att menyn och verkligheten stämde överens. Bra burgare med extra ost som inte var den vanliga tråkiga soja-varianten. Helt klart godkänt.

Tisdagen tillbringades åter i Ramundberget och till lunch denna dag övertygade jag mina vänner om att vi skulle besöka fjällhotellets restaurang Mor Britas. Lite omständigt då man var tvungen att ta av sig pjäxorna och låna tofflor för att få komma in och äta. Deras upplägg visade sig vara bufé, dock bara med kött. Dock kocken kunde röra ihop ett vegetariskt alternativ. Som visade sig vara spagetti med svampsås. Nåja. Katareller i en gräddsås (samma som en ordinarie rätt minus fläsk). Inte helt imponerad men ett rätt stort salladsutbud räddade situationen.

Onsdagen kände vi för att tillbringa i Funäsdalen. Där finns en härlig backe, Nol i Egga, som lutar 60% på sina ställen. Härlig när den är hårt pistad, mycket jobbig när den som denna dag är helt opistad. Lunch intog vi i Toppstugan, som drivs av Gamla Veras. Där erbjöds en trattkantarellsoppa. Den smakade förvisso utmärkt, men jag började bli trött på svamp. Nu var det ändå tur att vi åt på Toppstugan för hade vi ätit nere på Kåvans Gästcenter hade jag sett pizzamenyn varpå min nödproviat i form av spacefood nog blivit lunch. Anledningen heter pizzan “Tjejpizzan”. Som till skillnad från de andra pizzorna (de flesta med lika “sköna” namn) inte innehöll en massa döda djur utan räkor.

Både torsdag och fredag tillbringades i Ramundberget och torsdagslunchen intogs på Mor Britas. Denna gång erbjöds jag välsmakande morotsbiffar med rotmos. Helt klart godkänt.

Fredagen blev dock ett bottennapp. De andra ville åter äta på 1000-lappen då de hade många “intressanta” val. I valet mellan att åka till stugan och äta själv eller stå ut med en svamppasta valde jag att plåga i mig lite svamp. Men det visade sig vara fullt så vi bestämde oss för att testa Solbrännet i stället. Vilket jag tyckte lät bra för då skulle det inte bli mer svamppasta. Trodde jag. Det var det enda vegetariska som erbjöds på Solbrännet. Efter lite förhandling med kassörskan lyckades jag dock få betala fullpris för en raggmunk utan fläsk. Sköna 119 kronor för en degig raggmunk med smak av och konsistnens som en dålig pannkaka. Nåja. Jag blev i varje fall mätt.

Av detta är det bara att konstatera att köttnormen råder i fjällen. I varje fall i Ramundberget och närliggande anläggningar. Som vegetarian gör man sig inte besväret allt för ofta med att äta ute utan bör i stället bo nära backen och äta hemma.

Kvällarna var dock mycket bättre. Bortsett från att jag fick utså mycket löjligt tjat om att all vegetarisk mat smakar bättre med bacon var i princip alla måltider vegetariska med en liten sidorätt för de som inte klarade sig utan sitt döda djur.