Imorgon har jag inte ätit en enda likdel på hela fem veckor. Ingen som helst bragd på något sätt, jag ligger lite i lä om man jämför med andra här på bloggen, men jag är ändå lite stolt över mig själv.

“Är det inte svårt då? Kött som är så gott!” hör jag cirka varje gång jag berättar att jag numera är vegetarian.
Nej! Det är faktiskt skitenkelt och inte alls som jag förväntade mig. Jag kan ärligt säga att jag inte saknar att äta kött.

Tyvärr har ju någon fått för sig att döda djur även hör hemma i andra former av livsmedel än just kött. Man kan enkelt konstatera att detta satt vissa käppar i mitt PMS-cravings-hjul.

En av mina största laster, PMS eller ej, har tidigare varit Polly. Söta, gummiaktiga skumkulor doppade i choklad. Personen som kom på detta borde få pris!

Milkchokovarianten är bäst!

Personen som kom på att “Vi måste ha gelatin i detta, för jävelen!” förtjänar också ett pris, fast tvärtom liksom.

Rolig detalj från cloetta.se’s information om Polly:
“Påsarna finns i olika storlekar för olika behov.”

Jotack. Jag vet.