I onsdags fyllde Robin år. I går var det dags för firande. Dagen till ära hade några av köttkökets finaste vänner (Stina och Charlie) bakat en tårta. Men inte vilken tårta som helst. EN FRIKKIN TARDISTÅRTA!!!
Hur god som helst var den med sitt delicious innandömme av blåbår och lemoncurd. Mmmm.
I torsdags hittade jag, förutom tusen gratistidningar, en avi i postfacket. Det visade sig vara dödskaffet som anlänt.
Jag äger tyvärr inte en kaffekvarn ännu så jag fick vänta ända tills igår kväll innan jag kunde prova kaffet. Jag tror jag behöver öva lite på hur jag ska mala kaffet, för det blev inte helt bra att göra espresso på det. Smaken var inte alls som jag hade förväntat mig, istället för rävgift var det ganska milt och ganska intetsägande.. De är väl vana vid jättesvagt kaffe där borta i USA.
Om koffeinhalten var som utlovat ber jag att få återkomma med. För att ge en rättvis bedömning måste det självklart ske under ett arbetspass på en avig tid.
Tre av fem stekar. Det kostade ju en halv förmögenhet..
I går bar det i väg på Afternoon Tea på Lady Hamilton hotell i gamla stan. Cucumber sandwiches, scones med marmelader och grädde, en uppsjö av kakor och chokladbitar samt förstås te och kaffe.
OCH DET VAR FAKKIN AWESUM!
Det enda som hindrar betyget från att bli en solid femma är att antalet cucumber sandwiches (vegetariska) var för få i relationer till antalet lax-smörgåsar (köttiga) för vårat sällskaps blandning av vegetarianer/icke vegetarianer (50/50).
Klockan är strax efter sex när alarmet ringer. Sovrummet är iskallt, för jag glömde stänga till balkongdörren innan jag gick och la mig.
Sängen däremot är jättevarm, och det ligger en katt som spinner bredvid mina fötter.
Jag ligger och räknar minuterna tills klockslaget då jag verkligen måste gå upp om jag ska ha en chans att hinna till jobbet i tid. Tveksamt om jag hinner kamma mig, jag får prioritera bland morgonbestyren som vanligt.
Det enda som driver mig uppåt-framåt är tanken på att jag snart ska få ta dagens första fix.
Ja, det är knark jag talar om. Men inte vilket knark som helst, utan den bästa sortens: Det koffeinhaltiga.
På jobbet finns två kaffebryggare. På den ena sitter det en döskalle (som för mig betyder ‘default’).
Efter ett par, tre koppar börjar hjärnan vakna till. En iskall snus också och man är nästan euforisk för en stund.
Under morgonens tsunami av diverse signalsubstanser uppstod en diskussion om kaffe, kan det bli för starkt?
Jag hävdar att det inte kan det, men så föredrar jag ju mitt kaffe med hälften mjölk i också.
Hur som helst, efter lite internettande hittade vi en produkt som påstås vara det starkaste kaffet i världen.
Det heter Death Wish, och kundrecensionerna från deras hemsida talar ett tydligt språk:
“This coffee should be illegal…Thanks!!”
John Downey, Santa Barbara CA“I’ve died and gone to heaven.”
Sandy Roland, Dearborn MI
Men det som får mig att verkligen vilja prova kaffet är deras disclaimer.
Disclaimer:
This is not your regular morning coffee.
This is not your store bought coffee.
You will not find this coffee at your local diner or at your sissy ‘Starbucks’.
Death Wish Coffee is the most highly caffeinated premium dark roast organic coffee in the world.
This is Extreme Coffee, not for the weak. Consider yourself Warned.
Så nu undrar jag om någon i Stockholm vill sambeställa några paket, och ni andra kan ju förbereda er på en ny världsordning så länge…
UPDATE: Maila till emmy [at] slinge [punkt] se för att vara med och sambeställa!