Monthly Archives: February 2013

Veganpizza

I dag till middag önskade sig äldsta barnet pizza med potatis på. Det är en mycket god rätt som dessutom har fördelen av att vara helt vegansk. Gör så här:

Ingredienser till degen:

  • 5 dl vatten
  • ett halvt paket torrjäst
  • 1 msk agavesirap
  • 2 tsk salt
  • ca 1 l vetemjöl
  • ca 4 dl grahamsmjöl

Ingredienser till fyllning:

  • 4 potatisar
  • 4 vitlöksklyftor
  • 1 tsk salt
  • ca 0,5 dl olivolja

Gör så här:

Ta fram en bunke, lägg i salt, agavesirap, jäst och tillsätt degvätskan (värmd till ca 50 grader). Rör om och rör sedan i grahamsmjölet följt av vetemjölet. Låt jäsa i ca 30 minuter.

Sätt under tiden på ugnen på ca 275 grader, sätt direkt in plåten. Mixa salt, vitlök och olivolja i en mixer. När degen jäst färdigt, tag ut plåten ur ugnen och smörj med olivolja. Tryck ut degen på den smorda plåten (bränn dig inte!), eventuellt med hjälp av extra mjöl som du strör över. Tag en osthyvel och skiva potatisarna och lägg bitarna på degen och häll/pensla ut olivoljemixen på potatisen. Kör in i ugnen och grädda i ca 10 minuter. Klart!

2013-02-08 19.04.46

Och jag kan avslöja att det blev jättegott. Fyra överkryssade muskelbitar:

4

Favoritargument #9001

djur

Ojdå, förlåt mig så himla mycket, som är så korkad och dessutom OTREVLIG och tror att köttätare har något som helst med köttindustrin att göra. Så kan vi ju inte ha det! *springer och gömmer mig*

 

Middagsost med ljummen sallad

Åh vad jag ville skriva “fesljummen” i rubriken men det är kanske inte ett bra ord i matsammanhang. Ohwell, nu använde jag det ändå.

Onsdagsmiddag: Bulgursallad med rödlök, körsbärstomater, kidneybönor och sockerärtor, OST!!! (halloumi) och vitlöksdressing.

Koka bulgur, skiva grönsaker, blanda ihop. Under tiden det kokar gör du dressingen på en burk creme fraiche (eller veganskt alternativ), en godtycklig matsked majo (eller veganskt alternativ), en eller två vitlöksklyftor, en matsked blandade frysta örter, saften från en halv lime och lite peppar. Släng en näve örter i salladen också om du gillar det. Det gör jag.

Stek osten, lägg allt på en tallrik. Då ser det ut ungefär så här:

halloumi

 

Åh nej, någon har lagt KÖTT i min köttlasagne?!

En av dagens snackisar på twitter är en misstänkt “skandal”. Findus misstänks ha tillverkat lasagne med hästkött!

Självklart är det inte bra att det fuskas med mat, men det kan ju knappast komma som en nyhet att färdigmat och halvfabrikat innehåller en stor del skit och knappast är näringsriktiga ur någon synpunkt som helst.

En sak som jag inte riktigt får ihop hur jag än vrider och vänder på det, är hur det kan vara OK att äta vissa djur, medan andra är helt tabu. Vilka har skrivit dessa regler, var kommer tabun ifrån?

… Som så mycket annat, den härliga religionen. För man vill ju inte vara nån sorts hedonist, liksom.

I det förkristna nordiska samhället hade hästen stor betydelse och hästkött åts bland annat vid religiösa högtider.

Att äta hästkött betraktades senare under medeltiden som en hednisk sedvänja och var därför tabu. Även själva hästslakten betraktades som oren. När hästar skulle avlivas anlitades bödelns dräng, rackaren, och köttet slängdes bort eller gavs åt hundarna.

Wikipedia

Muslimer äter inte grisar. I Kina äter man hundar. På många ställen i världen äter man råttor och vissa insekter ses som delikatesser. En skön kombo av kultur och religion.

Hate to break it to you, men hästkorvar och pålägg gjort av häst hittar du på vilket ICA som helst. Ordet hamburgerkött är från början en benämning på rökt hästkött.

En konkret anledning till varför det är dåligt att stoppa hästkött i mat är att hästar ofta har allehanda läkemedel i sitt kött. Detta bottnar ju i ett problem som all sorts djurindustri lider av; djurhållningen. Detta håller jag helt med om.

Jag kan bara tala för mig själv nu, men jag tycker att det är ett jävla hyckleri med vilka djur man kan äta och inte. Jag minns en fantastisk tråd på Familjeliv.se, där en filippinsk kvinna ville slakta en hund och koka gryta på till en högtid. Rationellt inte konstigare än att slakta en ko och göra skånsk kalops på? Inte alls, enligt mothugget hon fick. Hundar är ju söta, de kan man ju inte äta. Och vad ska barnen säga?

Jadu, vad ska barnen säga. Jag tycker att du ska berätta lite för dina barn var maten kommer ifrån. Visa gärna filmer. Berätta hur det går till innan köttet ligger styckat och vacuumförpackat i kyldisken. Nej, det är inte alls konstigt eller olämpligt. Om du äter kött med gott samvete samtycker du aktivt till hur det produceras, och då kan du ju även försvara detta beteende när barnen sedan undrar, eller hur?

Fuskburgare

I förra veckan lagade vi f*skfiléer och f*skpinnar från Astrid och Aporna och tyckte det vad supergott, faktiskt godare än icke-fusk-varianterna. Häromdagen hittade jag två hamburgerbröd när jag städade köket (det låter värre än vad det är) och jag blev sugen på burgare.

Jag hade förvisso nån slags linsbiff i frysen, men fiskburgare var längesen och fuskburgare har jag aldrig ens provat förut.

Såhär gjorde jag:

1. Sätt på ugnen, när den blivit varm kastar du in pommes på en plåt

2. Efter tio minuter får pommesarna sällskarp av f*skfiléerna.

3. Sista minuterna får hamburgerbröden också värma sig i ugnen.

Jag gillar remoulad på en nivå som bara någon från Danmark kan förstå, så jag använde detta istället för hamburgerdressing. Ett tjockt lager remoulad, en näve sallad, och så f*skfilén.

Toppa med ännu mer remoulad och ett hamburgerbröd. De på bilden ser inte så goda ut, men jag lovar att det var det. Om det inte blir särskilt gott, prova med mer remoulad.

burgare

 

Argumentsanalys, I: Det där med kaninerna

Jag har nog hittills inte vart så produktiv som man tycker skulle anstå en oavsiktlig initiativtagare till denna fantastiska blogg. Det finns flera anledningar till detta – den främsta är helt enkelt att jag inte lagar särskilt mycket mat, och trots diverse cyniska tweets angående hypotetiska ironiska matposter bestående av makaroner med ketchup så har jag banne mig fått lite prestationsångest. Tack och lov finns det andra kottar som lider av ett mer genuint matintresse. Min styrka ligger antagligen någon annanstans, och idag blev jag lite inspirerad av Emmys tidigare inlägg. Därför kommer här första delen i serien som avhandlar de vanligaste reaktionerna på vegetarianism, och hur man man kan bemöta dem.

Tänk er följande scenario: Ett sällskap där inte alla känner varandra särskilt väl ska luncha ihop. Någon beställer något vegetariskt. Någon annan i sällskapet frågar då ofelbart:

“Aha/Åhå/Ånej/Va, är du veggo alltså?”

Varpå vegetarianen svarar:

“Ja.”

Nästa replik blir, under förutsättning att frågeställaren inte själv är vegetarian, med stor sannolikhet något ur någon av rutorna på den här bilden. Idag tittar vi närmare på ruta B1:

Kaninreferensen

Kaninargumentet är ett av mina absoluta favoriter. Beroende på hur det framförs är det dessutom mycket lätt att bemöta.

En vanlig formulering av kaninreferensen går ut på att tala om för vegetarianen att denne enbart äter kaninmat (läs sallad), ibland åtföljt av en extremt fånig grimas där framtänderna blottas och ett smaskande ljud produceras, som för att illustrera exakt vilket djur man refererar till. Eller bara för att man vill se lika löjlig ut som man just lät. Vet vet.

Det finns så många fel här så jag vet ofta inte riktigt var jag ska börja. Om vi bortser från det uppenbara, som att kaniner (till skillnad från människor men i likhet med hästar) är utpräglade gräsätare och inte lever väl på en diet av morötter och isbergsallad, att “vegetarisk” inkluderar all tänkbar mat utom just kött och inte är begränsat till bladgrönsaker, att om nu någon skulle vilja leva uteslutande på bladgrönsaker så vore det inte vare sig konstigare eller ohälsosammare än att leva uteslutande på kött och potatis (även om det skulle ta betydligt mera tid, med tanke på den ENORMA mängd blad en skulle behöva äta) – så finns det en komponent i kaninreferensen som är allt annat än ett rationellt argument: Som i så många andra situationer när de rationella argumenten tryter, så finns det en härskarteknik här. 

Att jämföra en annan människa med ett litet lurvigt gräsätande djur, som dessutom är innehavare av världens löjligaste svanskonfiguration och känt för att vara fegt och harmlöst, är inget annat än ett förlöjligande in all it’s glory.

Ingen vegetarian behöver därför någonsin fästa någon som helst vikt vid detta icke-argument. Det går till och med bra att låta bli att svara. Om du gärna vill svara, så föreslår jag nåt i stil med:

  • “Vad menar du?”
  • “Nej, jag lever uteslutande på pannkakor och snabbmakaroner”
  • “Hahaha, det var det löjligaste jag hört nån säga som reaktion på min vegetarianism”

Sammanfattning

För att summera så är kaninliknelsen, trots sin relativa popularitet, ett av de mer skrattretande försöken från köttätare att legitimera sin vana när de ställs inför alternativa val. Om dina vänner använder sig av kaninliknelsen: Skaffa nya. Om dina bekanta använder den: Sluta luncha med dem. Ni gillar antagligen inte samma restauranger ändå.

Härskarteknik: Förlöjligande
Betyg: NULL

0

Defensiv allätarbingo

Om det är så att man har lite tid att slå ihjäl kan man alltid spela Defensiv Allätarbingo, göra någon en tjänst och dessutom ha roligt, allt på en och samma gång.

Reglerna är enkla; Skriv ut bilden nedan, inled en diskussion på valfritt forum, kryssa för allt eftersom “argumenten” haglar in. Först med fyra i rad vinner!

488091_602782053070925_241317174_n

“Shopaholic ba, lixom

Dagens rubriksättning brought to you by Big Evil Corporation Corp. Ltd AB.

Åtminstone misstänker jag att i en Huxley-lik framtid nära dig så kommer det vara den enda tillåtna rubriksformen.

Hur som helst, mat är inköpt! Good Store besöktes igen för att fortsätta mat-pengar utbytet, en fair trade så att säga.

20130205-083726.jpg

Mina två favoriter hittils är Astrid och Apornas “Jërky” och kuben med gatunamnet POPS.

Jërkyn beskrevs av en familjemedlem som provsmakade som sötsliskig nytjärad brygga. I mina ögon en komplimang, rökigt, sött och pepprigt! Mumma!

Men pops då? Jag vet inte vad jag skall säga mer än att det är små bollar med frityrsmet och god smak och perfekta att okynnesdoppa i majonäs.

Till middag var jag sugen på “Göttbullar”, dessa härliga falafelliknande stekbara bollar! Eftersom jag angriper min nyfunna vegetariska läggning på samma sätt som allt annat, huvudet först, frågor sen. Jag var tvungen att hiva ner lite vegansk ost (den var precis så obehaglig som misstänkt) i makaronerna. Avocado, check! Förvånansvärt mättande var dessa “Göttbullar” och riktigt goda!

20130205-091648.jpg

Hur gör (man vidriga saker av döda) djur?

Igår vid 23-tiden fick jag och Robin plötsliga cravings för något friterat/panerat. Efter en snabb raid i frysen gjorde vi vegonuggets, pommes, och någon slags panerade vegetariska bollar som tydligen hette “Pops”.

För några veckor sedan hade min usual approach varit kycklingnuggets istället för köttfritt alternativ. Fast varenda gång man sätter tänderna i en oljedrypande bit av friterad kycklingmassa blir man ju påmind om videon som visar hur tillverkningsprocessen går till.

Har ni inte sett den är det dags nu!