Ni vet när man är hungrig och sugen på allt samtidigt och inte kan bestämma sig för vad man ska äta? Så var det för mig i dag, jag var både sugen på pizza och på traditionell husmanskost. Lösningen fick bli lite kreativ matlagning på gamla rester som resulterade i en riktig styggelse:
Maträtten utgörs av en stor slice veganska potatispizza och svampsås toppad med en quornfilé och uppvärmd på 175 grader i ugnen i 15 minuter. Och hur smakade det? Awesome!
I går hade jag förmånen att vara inbjuden till några riktigt bra personer på en bättre middag. Det serverades tsayspett med ris, avokado/papayasallad och jordnötssås. Trots att det var mycket lättlagat blev resultatet utsökt som ni kan se nedan.
Från inget till tallrik på ca 20 minuter. Delikat!
I fredags var det biokväll (Django Unchained). Kvällen inleddes med ett besök på Södermanna och mycket gott kunde inmundigas:
Jag tog den vegetariska kebaben ni kan se i förgrunden och den var mkt smaskig med ett litet minus i kanten för att den var lite för “såsig”. Betyget blir tre överkryssade kött-stekar.
Vid sidan av mat köpte vi även 12 påsar veganska GummiBears. Två dagar senare är de slut…
Missa inte dagens Berglins, på temat svenskt kött.
Ett litet extra plus för den tydliga Vego-märkningen.
Den här veckan har jag varit sjuk, och därför inte haft ork till nån matlagning att tala om. Dessvärre hade jag inte heller ork att promenera ens till närmaste thaikiosk, men som tur var hittade jag denna i skafferiet. Chili sin Carne från Blå Band, kungarna av påsmat.
Tillredningen är enkel nog: Blanda med vatten, koka upp och sjud i 5 minuter. Själva chilin består av vegetarisk färs ihop med diverse frystorkade grönsaker som i ärlighetens namn inte märks jättemycket – jag avslutade med att tippa i en halv burk konserverad majs för att pigga upp den lite. Förpackningen föreslog bröd som tillbehör, men pga dålig uppfostran gillar jag att ha ris till chili. Så jag kokade ris. Slutresultat:
1 portion basmat.
Förpackningen påstod sig innehålla 4 portioner, och ihop med ris så stämde det riktigt bra – jag fick ihop två rejält tilltagna matlådor utöver den första middagsportionen. Hur det smakade? Bättre än väntat, även om den som förväntar sig regelrätt chilihetta nog bör komplettera med ett urval ur den egna kryddhyllan. Slutbetyg: Stark tvåa – lite mer märkbara grönsaker och framförallt bättre default-krydding hade lyft betyget till en trea. I nuvarande form blir det godkänt men inte mer, även om den gör sig bra i nödmatsförrådet.
Allt som oftast befinner jag mig i en föreningslokal på Norra Agnegatan. På sagd och nämnd gata finns även ett av mina flitigast besöka sushi-hak nämligen Rawezh & Naz Sushibar. Tidigare hette det Sushi Nippon och drevs av ett skönt gammalt japanskt par, men när åldern satte stopp tog deras hjälpredor över. Stället är fortfarande lika bra och lika prisvärt.
Även om deras vegetariska utbud är något begränsat har de en ypperlig rätt på menyn: manju. Nu är det inte traditionell manju som egentligen är en form av godis, utan en matigare variant. Kort och gott härligt pösiga bullar fyllda med glasnudlar. Tänk er dumplings fast som stora bullar vilka doppas i en saltsyrlig sojasås. Serverat med ångade grönsaker och en grönsallad med apelsin och citron. Behagligt mättande och ypperligt gott. Rekommenderas varmt.
Ett kort på väg-hem-från-avtacknings-inlägg. Vi tackade av två fantastiska kollegor på O’Learys ikväll. Med stor saknad önskar jag dem lycka till i fortsättningen!
Man kan ju ganska krasst konstatera att sportbarer inte riktigt är där jag brukar placera min bakdel för en bit mat men jag är inte heller den som bangar på en kul kväll. Stället i sig bör vara välkänt för de flesta. Inga konstigheter, många TV-skärmar och lagom livlig miljö.
Men Ok, vilken köttavvikelse går att göra idag? Det finns en burgare på bygget som använder portabello istället för kött. Bara idéen är fantastisk. Släng på ost och aioli så var mitt beslut enkelt. Maten var långt över förväntan så jag är mycket glad att jag vandrade in i denna främmande sällskapslokal.
Tyvärr var det inte läge att fota så ingen bild tyvärr. Men för de av oss som är Kött-Quislingar så är maten om något ett skäl att följa med. Sport, vem bryr sig när det är mängder av flott, svamp och kolhydrater?!
Sällskapet får full pott i köttbarometern.
Burgaren dundrar in på en stark fyra.
En sak som är bra och dålig på samma gång med att jobba natt, är att ingen annan är vaken då.
Bra – för att man förhoppningsvis slipper interagera med någon, för alla sover.
Dåligt – för att det inte händer så mycket, för alla sover.
Vilken tur jag har att Internet™ finns! Det är bara jag själv som sätter gränserna för vad jag kommer finna. Ibland misslyckas jag ganska fatalt med det. Gränsdragningen alltså.
Nåväl, efter att ha slentrianlulzat åt insanity wolves och awwww:at ljudligt åt bilder på fluffiga katter var det dags att se vad för nåt kuligt det finns på temat vegetarianism.
Vi börjar med en klassiker. Alla jag känner som inte äter likdelar har hört den här. Jag lovar.
HÖHÖHÖ. Så himla fyndigt!
Jag återfick lite hopp om mänskligheten efter ett tag när jag hittade ett helt gäng småroliga jpegar, tyvärr kanske av varierande kvalité, men klockan är tre på natten så det mesta är småroligt just nu. Jag kan be om ursäkt i förväg så blir ingen besviken? Okej, here goes:
Och sist men inte minst, ett gäng halvlama ordvitsar. Den bästa sortens!
Why did the tofu cross the road?
– To prove he wasn’t chicken.Did you hear about the vegan devil worshipper?
– He sold his soul to seitan!“I will not eat anything that walks, runs, skips, hops or crawls. God knows that I’ve crawled on occasion, and I’m glad that no one ate me.”
– Alex PoulosWhy do vegans give good head?
Because they are used to eating nuts.
Precis som alla andra jag känner gillar jag film. Jag har ingen riktig favoritgenre utan gillar lite av varje, men något jag alltid haft en liten böjelse för är riktigt dålig film. Allt från risiga komedier till Jean Claude-action, så länge det gör lite ont att titta på. Tur att man har en skämskudde!
Via irc fick jag en länk till en film som antagligen stämmer in på ovan. Dessutom med en vegan-twist!
Från IMDB:
Joe and his wife Dionne have had yet another bad crop for their winery. Faced with the prospect of losing the family farm, Dionne convinces her mother (a witch) to cast a spell upon next year’s crop. The crop is such a success that Joe hires some college students to help them harvest. However, when a nosy neighbor begins poking around in the fields, he finds out more than he bargained for. Now the question isn’t how to best harvest the crop, it’s how to keep from being harvested!
Jag har tyvärr inte sett filmen ännu, men den ligger och väntar på en server nära mig. Återkommer med hur många överkryssade stekar filmen är värd.
Efter att läst Emmys underhållande post om allätarbingo och Fridas utmärkta uppföljande argumentationsanalys kom jag tänka på en artikel hos BBC som jag fick mig till livs via en kompis på ansiktsboken: 20 of your tales of vegetarian woe. Underhållande läsning med historier om vad olika vegetarianer/veganer råkat ut för i olika delar av världen.
Jag har alltid själv klarat mig undan detta. Det beror ju förvisso på att jag, ännu, inte är vegetarian. Likväl har jag upplevt dyligt många gånger. Majoriteten av mina vänner är vegetarianer och på resor med dem har jag indirekt själv ändå upplevt dessa (dumma) ifrågasättanden.