Är du sugen på julmat? Du eller familjen saknar inspiration? Besök då den utmärkta receptsamlingen http://julutandjur.se/ sammansatt av David Hallberg Jönsson och inspireras.
Kottarna har drägglat länge och mycket över recepten redan. Ett recept som bara måste testas: http://julutandjur.se/mat/revbensspj%C3%A4ll/seitanspjll-med-smak-av-pple-och-kanel/
Då jag var annan vecka får en låda grönsaker och blandat har det hänt att jag fått en och annan burk med kryddor. En kryddblandning jag blev speciellt intresserad av är Ras el Hanout, en marockansk blandning. Efter lite googlande blev det detta recept, här återgivet i min tolkning och helt veganskt.
Ingredienser (2 portioner):
Tillvägagångssätt:
Smaklig spis!
I dag fick lillebror fick för sig att äta middag hos mig. Således fick jag lite snabbt improvisera ihop en middag på vad jag hade hemma vilket resulterade i en gryta på svarta bönor och bräserad tofu. Dessvärre fick jag inga bilder, men ungefär såhär gjorde jag.
Ingredienser:
Tillagning:
Gott blev det. Mätt blev både jag och bror.
Så var det att jag for till fjälls en vecka för lite utförsåkning. Målet denna gång var Ramundberget, ett trevligt område med rolig åkning. Första gången till fjälls som vegetarian. Hur skulle det gå, skulle det gå att äta på restaurangerna i backen? Kort svar: ja. Långt svar följer.
Första skiddagen var en söndag, något blåsig och disig, men härlig skidåkning. När det var dags för lunch bestämde vi oss för restaurang 1000-lappen som ligger en bit upp i backarna. En trevlig lokal och som jag mindes från tidigare resa skulle ha ett bra utbud. Men ack nej. Eller ack jo, om man inte ännu tagit sitt förnuft till fånga. På menyn fanns det för mig endast ett val (av ca 15): pasta med svampsås. Kantareller är sällan fel och maten smakade utmärkt men det var bara att konstatera att fler besök skulle det nog inte bli då jag önskar variation på maten.
Måndagen spenderade vi i Tänndalen. Bortsett från mycket hård vind var åkningen givande men avslutades tidigt just på grund av blåsten. Lunchen intogs på Wärdshuset Forbonden och de trumfade med två vegetariska rätter, på menyn. Grönsaksburgare eller lasagne. Burgare tyckte jag lät bra, inte minst på grund av pommes, och beställde gladeligen det. Vilket jag fick först efter en koll med köket att menyn och verkligheten stämde överens. Bra burgare med extra ost som inte var den vanliga tråkiga soja-varianten. Helt klart godkänt.
Tisdagen tillbringades åter i Ramundberget och till lunch denna dag övertygade jag mina vänner om att vi skulle besöka fjällhotellets restaurang Mor Britas. Lite omständigt då man var tvungen att ta av sig pjäxorna och låna tofflor för att få komma in och äta. Deras upplägg visade sig vara bufé, dock bara med kött. Dock kocken kunde röra ihop ett vegetariskt alternativ. Som visade sig vara spagetti med svampsås. Nåja. Katareller i en gräddsås (samma som en ordinarie rätt minus fläsk). Inte helt imponerad men ett rätt stort salladsutbud räddade situationen.
Onsdagen kände vi för att tillbringa i Funäsdalen. Där finns en härlig backe, Nol i Egga, som lutar 60% på sina ställen. Härlig när den är hårt pistad, mycket jobbig när den som denna dag är helt opistad. Lunch intog vi i Toppstugan, som drivs av Gamla Veras. Där erbjöds en trattkantarellsoppa. Den smakade förvisso utmärkt, men jag började bli trött på svamp. Nu var det ändå tur att vi åt på Toppstugan för hade vi ätit nere på Kåvans Gästcenter hade jag sett pizzamenyn varpå min nödproviat i form av spacefood nog blivit lunch. Anledningen heter pizzan “Tjejpizzan”. Som till skillnad från de andra pizzorna (de flesta med lika “sköna” namn) inte innehöll en massa döda djur utan räkor.
Både torsdag och fredag tillbringades i Ramundberget och torsdagslunchen intogs på Mor Britas. Denna gång erbjöds jag välsmakande morotsbiffar med rotmos. Helt klart godkänt.
Fredagen blev dock ett bottennapp. De andra ville åter äta på 1000-lappen då de hade många “intressanta” val. I valet mellan att åka till stugan och äta själv eller stå ut med en svamppasta valde jag att plåga i mig lite svamp. Men det visade sig vara fullt så vi bestämde oss för att testa Solbrännet i stället. Vilket jag tyckte lät bra för då skulle det inte bli mer svamppasta. Trodde jag. Det var det enda vegetariska som erbjöds på Solbrännet. Efter lite förhandling med kassörskan lyckades jag dock få betala fullpris för en raggmunk utan fläsk. Sköna 119 kronor för en degig raggmunk med smak av och konsistnens som en dålig pannkaka. Nåja. Jag blev i varje fall mätt.
Av detta är det bara att konstatera att köttnormen råder i fjällen. I varje fall i Ramundberget och närliggande anläggningar. Som vegetarian gör man sig inte besväret allt för ofta med att äta ute utan bör i stället bo nära backen och äta hemma.
Kvällarna var dock mycket bättre. Bortsett från att jag fick utså mycket löjligt tjat om att all vegetarisk mat smakar bättre med bacon var i princip alla måltider vegetariska med en liten sidorätt för de som inte klarade sig utan sitt döda djur.
Så kom det sig att en, milt uttryckt, riktigt dålig tisdag fylld med motarbetande IT-system rättades upp med ett besökt på en, för kottarna, ny kinesisk restaurang: Chong Qing.
Robin här avbildad i fantastiskt motljus njutandes en gigantisk vårrulle
Det hela började med att Robin för några dagar sedan snubblade över en tidningsartikel om bra restauranger för vegetarianer i Stockholm. Han fastnade, bland annat, för just denna restaurang. Inte minst för att den i princip ligger på väg hem från kontoret.
Sagt och gjort. Vi steg av tvärbanan i Liljeholmen och kämpade oss genom den blöta höstvinden till restaurangen. Lätt att hitta var det, men det kan ju mycket bero på att inga andra restauranger fanns att skåda i närheten.
Väl inne på stället kunde vi snabbt konstatera att inredningen borgade för en genuin matupplevelse. Så som sig bör när det kommer till en riktigt bra kinesisk restaurang skall ingen inredning riktigt passa. Eller vad sägs om ett noshörningshuvud på väggen, kinesiska väggprydnader och nått som i bästa fall kunde påminna om väggmålningar från Bellmans tid. Helt briljant helt enkelt.
EN stor vårrulle
Beställningen gick snabbt och enkelt. Vi visste vad vi ville ha. Vårrullar till förrätt. Jag hade en bild av klassiska små vårrullar stora som ett långfinger. Men nej. Här var vårrullarna rejäla. Typ 10 centimeter långa och 4 centimenter i diameter. De smakade ljuvligt. En härlig försiktigt kryddad grönsaksfyllsning inpackad i en tunn deg omslutet av en redig omgång frityrdeg. Några av de bästa vårrullar jag någonsin ätit.
Det är lätt konstaterat att denna förrätt lätt hade räckt som huvudrätt. Den delas med fördel på två.
En rejäl portion Gong Bao Dou Fu.
Till huvudrätt hade Robin siktat in sig på Gong Bao Dou Fu vilket visade sig vara ett ypperligt val. Lagom stora tofubitar med en härlig firtyryta och perfekt tuggmotstånd med den klassiska Gong Bao-smaken. Helt briljant. Robin nästan grät över att han inte orkade äta upp allt.
Läcker portion Ma Po Dou Fu
Själv valde jag en Ma Po Dou Fu, något jag brukar tycka är gott. Så även denna gång. Mycket välsmakande och lagom avvägd på alla kryddor. Sichuanpepparen kom verkligen till sin rätt!
Även jag hade problem med att äta upp men det hela bättrade sig när vi bad om att få med oss resterna hem. Morgondagens lunch fixad!
Det är bara att konstatera att ett besök på detta ställe är rekommenderat. Har du vägen förbi Liljeholmen ta dig tid att vandra ned till Chong Qing och beställ in något läckert.
Restaurangen hittas på Liljeholmsvägen 8 och menyn återfinns på http://chongqing.se/.
Då jag följer @weareaustralia på Twitter förekommer vegemite i mitt flöde orimligt ofta. Rimligt nog ledde denna stora exponering till en fix idé: jag måste testa vegemite. Men då jag är som jag är och har ett tvångsmässigt behov att googla om nästan allt var jag tvungen att så även göra om detta pålägg från Australien men även den brittiska ursprungsprodukten marmite. Frågan blev ganska snabbt vilket av de två borde jag smaka först. Efter flertaler brittiska bloggar med smaktester föll det sig naturligt att börja med marmite. Bara till att besöka The English Shop i Söderhallarna och köpa en burk av denna bruna produkt.
För den som känner sig lite undrade om vad marmite är framställs på den jästkaka som blir till övers när man bryggt öl. Denna jäst rörs ihop med salt och blir på något hemligt sätt en nyttig, brun och trögflytande blandning som med stor fördel används som smörgåspålägg.
Serveringen är tämligen enkel: rosta bröd, på med smör på det varma brödet och sprid ut en liten mängd marmite på mackan (en portion är ungefär 4 gram).
Typisk marmitefrukost framför datorn
Men vad smakar marmite och vad tycker jag? Jo, jag bara tokälskar detta bruna pålägg. Lite salt, lite syrligt. Vill ha så mycket som möjligt på smörgåsen. Men inte för mycket för då överbelastas hela smaksystemet samtidigt. Med det skrivet skall det nog också konstateras att antingen så älskar en marmite, eller så gör en inte det.
Faktum är att jag är lite sugen på en macka nu. Mot brödrosten!
Roses are red, violets are blue .. Marmite your brown, and I Love You!
Så var det en dag då det vankades lunch på Lux. Trevligt. Men frågan var vad skulle en få för mat. Jag har ätit där förr och vet att lunchmenyn aldrig nämner några vegetariska alternativ på menyn. Nåväl. Det är bara att fråga och givetvis var det inga problem.
Vad serverades då? Jo, något så härligt som kål. Ett helt, inkokt, spetskålshuvud. Serverat på en något som jag tror var en surkålsbädd, en härlig och mortspure. Mycket smakligt men också väldigt oväntat (att få ett helt kolhuvud).
Rekommenderas? Absolut! Blev sugen på att någon gång i framtiden själv ge mig på denna typ av maträtt. Fem rödkryssade girsdelar av fem möjliga.
Det finns ett antal människor här i världen som har förmågan att uttrycka sig lite mer klarsynt än andra. Förklara saker för vad de är och förnuftigt konstatera orsak och verkan utan att för den delen kliva någon på tårna. En av dessa människor är i mitt tycke Lotta Lundgren. I gårdagens Agenda gjorde hon hela skandalens bästa inlägg om billig mat i allmänhet och hästköttsskandalen i synerhet. Se det. Nu.
http://www.svt.se/agenda/lotta-lundgren-priserna-styr-vad-vi-ska-kopa
Så blev det tydligen kväll igen, söndag dessutom. Jag hade dessutom börjat känna en aningens hungrig. Kanske dags att göra någon form av föda. Något enkelt, något snabbt. Något som dessutom blir mycket av och stoppa ned i matlådor. För matlådor är bra. Har en hört.
Funderade lite snabbt, kom fram till att någon bra såsmat med makaroner skulle sitta fint. Så varför inte testa att göra en vegetarisk färssås? Konceptuellt borde tillagningen vara i stort sett samma lika med eller utan malda djur av godtycklig ras. Bara att bestämma sig för qourn- eller soja-färs. Fick bli det förstnämnda alternativ, en måste börja testa i någon ände. Bara att gå och handla.
Basen gjorde jag som jag alltid gjort köttförssås, förutom att jag inte behövde försteka någon köttfärs. Hackade lök i lagoma mängder (vitlök och gul lök) samt några lämpliga chilifrukter under tiden som olja och nymalen svartpeppar värmdes i kastrullen. I med allt och låt det svettas under tiden som en rejäl omgång champinjoner hackades. Ned med svampen och l
åt svettas lite till. På med tomat och grädde, i med en buljongtärning och lite paprikapulver. Smakade av med en gnutta sirap och vinäger för att lyfta smakerna något. I med qournfärsen och extra vätska som behövdes för lagom såsighet. Låt koka ihop och smaka av med en sista omgång salt.
Serverades med en omgång lagom överkokta makaroner. Smakade superbt och var som sagt snabbt och enkelt. Klart fem överkryssade djurdelar av fem möjliga.
Allt som oftast befinner jag mig i en föreningslokal på Norra Agnegatan. På sagd och nämnd gata finns även ett av mina flitigast besöka sushi-hak nämligen Rawezh & Naz Sushibar. Tidigare hette det Sushi Nippon och drevs av ett skönt gammalt japanskt par, men när åldern satte stopp tog deras hjälpredor över. Stället är fortfarande lika bra och lika prisvärt.
Även om deras vegetariska utbud är något begränsat har de en ypperlig rätt på menyn: manju. Nu är det inte traditionell manju som egentligen är en form av godis, utan en matigare variant. Kort och gott härligt pösiga bullar fyllda med glasnudlar. Tänk er dumplings fast som stora bullar vilka doppas i en saltsyrlig sojasås. Serverat med ångade grönsaker och en grönsallad med apelsin och citron. Behagligt mättande och ypperligt gott. Rekommenderas varmt.