Snabblunch på Pressbyrån

Torsdagen ägnades för min del åt äventyr på annan ort. Som vanligt när man är ute i alldeles för god tid så hamnade jag i tidsnöd (*host* Skånetrafiken…) och fick skippa både frukost och lunch.

Därför kan följande omdöme kanske vara baserat på extrem hunger och en aning subjektivt… Men skit i det!

Pressbyråns vegankorv var fan så mycket godare än deras vanliga korv som legat på de där metallrullarna och svettats i flera dagar. Även om du inte är vegetarian tycker jag att du ska testa den nästa gång, i värsta fall är du en tjuga fattigare men en erfarenhet rikare!

Vegolunch i Helsingborg

1988 var ett speciellt år, på flera sätt.

  • ASEA gick ihop med Brown Boveri och skapade den stora internationella koncernen ABB
  • Tjejvasan åktes för första gången
  • Omfattande säldöd konstateras i Kattegatt
  • Gorbatjov väljs till Sovjetunionens president
  • Miljöpartiet gör premiär i Riksdagen

Sist men inte minst; Emmy Surkål ser dagens ljus för första gången. Och inte var som helst heller, utan på den eminenta platsen Helsingborgs BB. De nästkommande 18 åren spenderades här (inte på BB kanske men i Helsingborg), innan jag fick för mig att vidga vyerna uppe i huvudstaden.

Ibland får jag lite hemlängtan, och då är det ju tur att det bara tar en timme ner med flyget. Jag hade hemskt gärna åkt tåg, för miljöns skull, men dubbla priset är tyvärr inte rimligt någonstans…

Nog om det, det var min lunch jag skulle berätta om. Den avnjöts med far på Kgränd i Helsingborg, en relativt nyöppnad restaurang med riktigt god mat och trevlig personal. Ingenting av det som fanns på lunchmenyn var vegetariskt, så jag frågade om de kunde kasta ihop någonting åt mig.

Och det vill jag lova att de kunde. Det blev en vegetarisk klassiker, sallad, med en utsökt potatissallad väl gömd under allt det andra.

photo (37)

 

Fem av fem stekar. Rekommenderas!

5

Söndagsmiddagen med det lilla dilemmat

Sedan vi upptäckte att en av mataffärerna runt Fridhemsplan har paksoi i sitt standardutbud har jag varit sugen på det ungefär varje dag.
Jag blev sugen på nån variant med shiitake och gul lök i söndags, så vi slängde ihop en riktigt god wok.

Och det är i samband med detta som jag har en bekännelse att dela med mig av. I mitt vanliga recept brukar jag ha ostronsås, men det går ju inte nu längre. Det fanns dock en halv flaska sås kvar i min kyl, med argumenten vägda emot varandra kom vi fram till två saker:
1. Man slänger inte mat
2. Att gå och köpa en ny flaska med vegetarisk sås skulle påverka miljön mer negativt än om vi åt upp den vi har.
3. Jag gör egentligen inte skillnad på djur, men den innehöll mindre än 2% ostron…

Ostronsåsen är slut nu och kommer knappast ge mig fler dilemman, värre är det med allt jag har längst in i frysen. Det är ju saker som jag tyvärr inte är så sugen på längre, och man slänger inte mat! Jag tror jag ska ta med det till jobbet, varenda matlåda som det stått mitt namn på har blivit stulen och uppäten av någon annan så det finns helt klart goda möjligheter.

Men hur blev maten då?
Jo, fantastisk! Wokad paksoi med shiitake, lök, quornstrimlor, ingefära, vitlök, chili, koriander, soya och som sagt ostronsås. Jätteenkelt och jättegott!

Veganska f*skpinnar

När jag blev vegetarian 1993 var det ganska svårt att vara vegetarian. Om en ville gå på restaurang var alternativen ofta:

  1. salladsblad
  2. bara potatis
  3. kombination därav

Så är det inte längre, i princip alla restaruranger har någon god vegetarisk rätt, som t.ex. här i form av Tofu Lemon på East:

tofulemon

Se bara så glada Robin och Johan är av att få äta den:
johanochrobineast

Nu för tiden är det dessutom återigen möjligt för mig att äta en sådan här måltid igen, som en raket direkt från uppväxten i Borlänge:

fiskpinnar

Notera att allt till och med är veganskt, f*skpinnar från Astrid & Aporna, stuvad spenat gjord på växtmargarin och havremjölk som numera finns tillgänglig i minsta lilla matbutik.

Fantastiskt, det går framåt igen.

Men det verkar dock som om vi  ännu inte tillbaka på rekordsiffrorna från mitten av 90-talet ([1]). Detta trots att många inser köttets miljöproblem och känner sympati för djuren ([2]). Så vi som faktiskt tar vår övertygelse på allvar får försöka dra med oss våra kloka vänner som egentligen vet hur det borde vara. Och jag som mer eller mindre är tillbaka i situationen från mitten och slutet av 90-talet där nästan alla mina vänner är vegetarianer igen får kanske se till att ta steget fullt ut och bli vegan rakt av. Det är ju trots allt inte svårare att vara vegan i dag, än vad det var att vara ovo-lacto vegetarian 1991, det är faktiskt betydligt enklare.

Linssallad med mozzarella

När jag vaknade på soffan i morse med dippsåsfläckar på kläderna och chips i skägget kände jag att det skulle vara gott att äta något hälsosamt kanske.

Jag gjorde då denna utsökta linssallad med mozzarella:

linssallad

Ingredienser:

  • Röda linser, ca 1 – 1,5 dl okokta
  • ca 10 cocktailtomater
  • Salladsblad eller babyspenat
  • 1 mozzarella
  • Gott vitt bröd
  • 3-4 vitlöksklyftor
  • Olivolja
  • Rödvinsvinäger
  • Flingsalt
  • Svartpeppar
  • Lite socker

Börja med att koka röda linser i ca 8 minuter (lite gött tuggmotstånd vill en ha). Under tiden linserna kokar halverar du coctailtomater och steker dem lite snabbt i en varm panna, häll över vinäger, vänd tomaterna i vinägern några gånger och strö över lite socker. Ställ tomaterna åt sidan. Lägg sallad i botten på en djup tallrik och skiva upp mozzarellan. Grovhacka vitlök och värm olja i en panna, skiva upp ditt vita bröd och lägg vitlökshacket i den varma pannan, fräs vitlöken ett tag och stek sedan på brödskivorna i vitlöken och olivoljan.

När linserna är klara, skölj dem i kallt vatten, låt rinna av ordentligt och häll på salladen i din tallrik. Ringla över lite olivolja och vinäger, lägg på mozzarellan och tomaterna och salta och peppra.

Nu är allt klart, servera med brödet och kallt, gott vatten.

SÅ. JÄVLA. GOTT.

5

Tardistårta

I onsdags fyllde Robin år. I går var det dags för firande. Dagen till ära hade några av köttkökets finaste vänner (Stina och Charlie) bakat en tårta. Men inte vilken tårta som helst. EN FRIKKIN TARDISTÅRTA!!!

robin_tartatardis_tarta

Hur god som helst var den med sitt delicious innandömme av blåbår och lemoncurd. Mmmm.

5

Veganska marshmallows

Jag gillar inte marshmallows. There I said it. Men mina döttrar gör det. De har ätit dessa små styggelser på diverse barnkalas där det finns oansvariga föräldrar som inte förstår att man inte bör ge nedmalda grisöron och kohud till barn.

Lyckligtvis finns det en väg ut! Veganska marshmallows utan döda djurdelar kan man nämligen köpa i pulverform från grongava.se!

marshmallows

I ärlighetens namn så smakade de inte så gott. Och de var inte så fluffiga. Tror att det första omdömmet beror på att jag inte tycker om marshmallows och att det andra beror på att jag gjorde dem med handvisp… Men men, en recension får det bli ändå:

2

Om du inte gillar färdiga mix-paket föreslår jag att du kollar det här receptet (som är open source :)): http://veganmarshmallows.blogspot.se/2009/04/vegan-marshmallow-recipe.html

 

Något brunt: marmite

Då jag följer @weareaustralia på Twitter förekommer vegemite i mitt flöde orimligt ofta. Rimligt nog ledde denna stora exponering till en fix idé: jag måste testa vegemite. Men då jag är som jag är och har ett tvångsmässigt behov att googla om nästan allt var jag tvungen att så även göra om detta pålägg från Australien men även den brittiska ursprungsprodukten marmite. Frågan blev ganska snabbt vilket av de två borde jag smaka först. Efter flertaler brittiska bloggar med smaktester föll det sig naturligt att börja med marmite. Bara till att besöka The English Shop i Söderhallarna och köpa en burk av denna bruna produkt.

För den som känner sig lite undrade om vad marmite är framställs på den jästkaka som blir till övers när man bryggt öl. Denna jäst rörs ihop med salt och blir på något hemligt sätt en nyttig, brun och trögflytande blandning som med stor fördel används som smörgåspålägg.

Serveringen är tämligen enkel: rosta bröd, på med smör på det varma brödet och sprid ut en liten mängd marmite på mackan (en portion är ungefär 4 gram).

Marmite

Typisk marmitefrukost framför datorn

Men vad smakar marmite och vad tycker jag? Jo, jag bara tokälskar detta bruna pålägg. Lite salt, lite syrligt. Vill ha så mycket som möjligt på smörgåsen. Men inte för mycket för då överbelastas hela smaksystemet samtidigt. Med det skrivet skall det nog också konstateras att antingen så älskar en marmite, eller så gör en inte det.

Faktum är att jag är lite sugen på en macka nu. Mot brödrosten!

 Roses are red, violets are blue .. Marmite your brown, and I Love You!

 

Till Kvartersindierns lov

Alla borde ha en kvartersindier. Vi har en som har lunchöppet nära jobbet. Indisk mat har en massa fördelar när en inte äter djur: Det finns oerhört mycket mer att välja på än en vant sig vid, den är oftast välkomponerad och smakrik, och har man vegetariska vänner med sig så kan man beställa olika saker och dela med varandra för extra rolighetsfaktor. Att man luktar curry resten av dagen får man ta.

Idag delade köttkökets representanter på Spenat Vhazi (till vänster) och Dal Makhoni (till höger).

Läsken är valfri.

Läsken är valfri.

Dal Makhoni är en klassisk linsgryta som tillhör det bästa jag vet att äta på alla indiska resturanger jag provat. Hittills har det bara toppats av Panir Dal, som man kan äta till exempel på Shanti i Stockholm – det är Dal, fast med ost. Ni hajar.