Det finns ett antal människor här i världen som har förmågan att uttrycka sig lite mer klarsynt än andra. Förklara saker för vad de är och förnuftigt konstatera orsak och verkan utan att för den delen kliva någon på tårna. En av dessa människor är i mitt tycke Lotta Lundgren. I gårdagens Agenda gjorde hon hela skandalens bästa inlägg om billig mat i allmänhet och hästköttsskandalen i synerhet. Se det. Nu.
http://www.svt.se/agenda/lotta-lundgren-priserna-styr-vad-vi-ska-kopa
Så blev det tydligen kväll igen, söndag dessutom. Jag hade dessutom börjat känna en aningens hungrig. Kanske dags att göra någon form av föda. Något enkelt, något snabbt. Något som dessutom blir mycket av och stoppa ned i matlådor. För matlådor är bra. Har en hört.
Funderade lite snabbt, kom fram till att någon bra såsmat med makaroner skulle sitta fint. Så varför inte testa att göra en vegetarisk färssås? Konceptuellt borde tillagningen vara i stort sett samma lika med eller utan malda djur av godtycklig ras. Bara att bestämma sig för qourn- eller soja-färs. Fick bli det förstnämnda alternativ, en måste börja testa i någon ände. Bara att gå och handla.
Basen gjorde jag som jag alltid gjort köttförssås, förutom att jag inte behövde försteka någon köttfärs. Hackade lök i lagoma mängder (vitlök och gul lök) samt några lämpliga chilifrukter under tiden som olja och nymalen svartpeppar värmdes i kastrullen. I med allt och låt det svettas under tiden som en rejäl omgång champinjoner hackades. Ned med svampen och l
åt svettas lite till. På med tomat och grädde, i med en buljongtärning och lite paprikapulver. Smakade av med en gnutta sirap och vinäger för att lyfta smakerna något. I med qournfärsen och extra vätska som behövdes för lagom såsighet. Låt koka ihop och smaka av med en sista omgång salt.
Serverades med en omgång lagom överkokta makaroner. Smakade superbt och var som sagt snabbt och enkelt. Klart fem överkryssade djurdelar av fem möjliga.
Nu till min absoluta favorit bland vegetariska halvfabrikat, alla kategorier. En rejäl bit sojafilé, med lagom mycket tuggmotstånd och naturligtvis – vad annars – panerad:
Denna förträffliga vara kan köpas i frysdisken på de flesta Coop-butiker och en och annan ICA. Steks i olja på medelvärme i 8-10 minuter, kan också friteras för extra festlighetsfaktor – den late kan vara betjänt av att veta att den dessutom går bra att tillaga i mikro (3 minuter), även om paneringen inte alls blir lika krispigt smarrig då.
Jag gillar att kombinera min vegeschnitzel med hederliga makaroner, serverade på ett sätt som vi på KTH-tiden benämnde som “de Luxe”: Toppade med lika delar ketchup och amerikansk hamburgerdressing. Man *behöver* inte överkoka makaronerna, det är mer en grej jag brukar göra eftersom jag envisas med att instagramma min katt medan maten lagas.
Voila, söndagsmiddag. Betyget blir vad som anstår en long time favourite.
Ni vet när man är hungrig och sugen på allt samtidigt och inte kan bestämma sig för vad man ska äta? Så var det för mig i dag, jag var både sugen på pizza och på traditionell husmanskost. Lösningen fick bli lite kreativ matlagning på gamla rester som resulterade i en riktig styggelse:
Maträtten utgörs av en stor slice veganska potatispizza och svampsås toppad med en quornfilé och uppvärmd på 175 grader i ugnen i 15 minuter. Och hur smakade det? Awesome!
I går hade jag förmånen att vara inbjuden till några riktigt bra personer på en bättre middag. Det serverades tsayspett med ris, avokado/papayasallad och jordnötssås. Trots att det var mycket lättlagat blev resultatet utsökt som ni kan se nedan.
Från inget till tallrik på ca 20 minuter. Delikat!
I fredags var det biokväll (Django Unchained). Kvällen inleddes med ett besök på Södermanna och mycket gott kunde inmundigas:
Jag tog den vegetariska kebaben ni kan se i förgrunden och den var mkt smaskig med ett litet minus i kanten för att den var lite för “såsig”. Betyget blir tre överkryssade kött-stekar.
Vid sidan av mat köpte vi även 12 påsar veganska GummiBears. Två dagar senare är de slut…
Missa inte dagens Berglins, på temat svenskt kött.
Ett litet extra plus för den tydliga Vego-märkningen.
Den här veckan har jag varit sjuk, och därför inte haft ork till nån matlagning att tala om. Dessvärre hade jag inte heller ork att promenera ens till närmaste thaikiosk, men som tur var hittade jag denna i skafferiet. Chili sin Carne från Blå Band, kungarna av påsmat.
Tillredningen är enkel nog: Blanda med vatten, koka upp och sjud i 5 minuter. Själva chilin består av vegetarisk färs ihop med diverse frystorkade grönsaker som i ärlighetens namn inte märks jättemycket – jag avslutade med att tippa i en halv burk konserverad majs för att pigga upp den lite. Förpackningen föreslog bröd som tillbehör, men pga dålig uppfostran gillar jag att ha ris till chili. Så jag kokade ris. Slutresultat:
1 portion basmat.
Förpackningen påstod sig innehålla 4 portioner, och ihop med ris så stämde det riktigt bra – jag fick ihop två rejält tilltagna matlådor utöver den första middagsportionen. Hur det smakade? Bättre än väntat, även om den som förväntar sig regelrätt chilihetta nog bör komplettera med ett urval ur den egna kryddhyllan. Slutbetyg: Stark tvåa – lite mer märkbara grönsaker och framförallt bättre default-krydding hade lyft betyget till en trea. I nuvarande form blir det godkänt men inte mer, även om den gör sig bra i nödmatsförrådet.
Allt som oftast befinner jag mig i en föreningslokal på Norra Agnegatan. På sagd och nämnd gata finns även ett av mina flitigast besöka sushi-hak nämligen Rawezh & Naz Sushibar. Tidigare hette det Sushi Nippon och drevs av ett skönt gammalt japanskt par, men när åldern satte stopp tog deras hjälpredor över. Stället är fortfarande lika bra och lika prisvärt.
Även om deras vegetariska utbud är något begränsat har de en ypperlig rätt på menyn: manju. Nu är det inte traditionell manju som egentligen är en form av godis, utan en matigare variant. Kort och gott härligt pösiga bullar fyllda med glasnudlar. Tänk er dumplings fast som stora bullar vilka doppas i en saltsyrlig sojasås. Serverat med ångade grönsaker och en grönsallad med apelsin och citron. Behagligt mättande och ypperligt gott. Rekommenderas varmt.
Ett kort på väg-hem-från-avtacknings-inlägg. Vi tackade av två fantastiska kollegor på O’Learys ikväll. Med stor saknad önskar jag dem lycka till i fortsättningen!
Man kan ju ganska krasst konstatera att sportbarer inte riktigt är där jag brukar placera min bakdel för en bit mat men jag är inte heller den som bangar på en kul kväll. Stället i sig bör vara välkänt för de flesta. Inga konstigheter, många TV-skärmar och lagom livlig miljö.
Men Ok, vilken köttavvikelse går att göra idag? Det finns en burgare på bygget som använder portabello istället för kött. Bara idéen är fantastisk. Släng på ost och aioli så var mitt beslut enkelt. Maten var långt över förväntan så jag är mycket glad att jag vandrade in i denna främmande sällskapslokal.
Tyvärr var det inte läge att fota så ingen bild tyvärr. Men för de av oss som är Kött-Quislingar så är maten om något ett skäl att följa med. Sport, vem bryr sig när det är mängder av flott, svamp och kolhydrater?!
Sällskapet får full pott i köttbarometern.
Burgaren dundrar in på en stark fyra.