Jag gjorde min första bekantskap med vegetarianismen 1991 då jag blev demivegan (jag åt fortfarande fisk) under ett halvår. 1993 blev jag sedan vegetarian och det har jag hållit fast vid sedan dess. Jag har en känsla av att vegetarianismen i Sverige ökade under mina första år som vegetarian för att sedan vända nedåt igen under tidigt 00-tal och nu återigen är på uppgång. Detta baserar jag på den relativa upplevda tillgången på vegetarisk mat på restauranger och som halvfabrikat.

Enligt en rapport från Jordbruksverket har dock köttkonsumtionen ökat med 40% från 1990 till 2012, då människor i Sverige äter ca 85 kg/år (slaktkroppsvikt) vilket kan tyckas tala emot min hypotes.

De siffror jag har kunnat få fram om andelen vegetarianer i befolkningen är ofullständiga och kommer tyvärr enbart från 00-talet:

• 2001: 0,5% (artikel i tidningen Vår föda som nu är nedlagd och jag inte kunnat läsa själv, citerad i Wikipedia)
• 2009: 5,1% (varav ca 1/3 är veganer,  undersökning gjord av Demoskop).

Hur det såg ut under exempelvis 50-talet, 70-talet eller 90-talet är alltså fortfarande en gåta för mig.

Jag tolkar detta som att vegetarianismen räknat i andel vegetarianer av befolkningen ökat i Sverige under 2000-talet medan den faktiska köttkonsumtionen i absoluta tal också ökat. Det vill säga att de som fortsatt äta kött, under hela tiden ätit mer och mer kött, så att den totala mängden kött som människor äter ökar trots att fler personer helt avstår från kött. Detta tyder på att de kommentarer en ofta hör från människor som äter kött, men som vill framstå som miljömedvetna, då de påstår att de ofta äter vegetariskt eller t.ex. iaktar köttfri måndag är rent bullshit. De som äter kött äter mer och mer kött för varje år.

Så nästa gång du hör någon dra en vals om hur lite kött de äter egentligen och hur medvetna de är om miljöaspekten och att de minsann bara köper ekologiskt kött, då ska du ta det påståendet med en stor nypa salt och du kan vara helt säker på att personen i fråga antingen ljuger för sig själv eller för dig.

När jag blev vegetarian 1993 var det ganska svårt att vara vegetarian. Om en ville gå på restaurang var alternativen ofta:

1. salladsblad
2. bara potatis
3. kombination därav

Så är det inte längre, i princip alla restaruranger har någon god vegetarisk rätt, som t.ex. här i form av Tofu Lemon på East:

Se bara så glada Robin och Johan är av att få äta den:

Nu för tiden är det dessutom återigen möjligt för mig att äta en sådan här måltid igen, som en raket direkt från uppväxten i Borlänge:

Notera att allt till och med är veganskt, f*skpinnar från Astrid & Aporna, stuvad spenat gjord på växtmargarin och havremjölk som numera finns tillgänglig i minsta lilla matbutik.

Fantastiskt, det går framåt igen.

Men det verkar dock som om vi  ännu inte tillbaka på rekordsiffrorna från mitten av 90-talet ([1]). Detta trots att många inser köttets miljöproblem och känner sympati för djuren ([2]). Så vi som faktiskt tar vår övertygelse på allvar får försöka dra med oss våra kloka vänner som egentligen vet hur det borde vara. Och jag som mer eller mindre är tillbaka i situationen från mitten och slutet av 90-talet där nästan alla mina vänner är vegetarianer igen får kanske se till att ta steget fullt ut och bli vegan rakt av. Det är ju trots allt inte svårare att vara vegan i dag, än vad det var att vara ovo-lacto vegetarian 1991, det är faktiskt betydligt enklare.